Den som länge har blivit använd i den svenska gudstjänstordningen vid högmässan och nattvarden
börjar:
Jag fattig, syndig människa, som med synd född, i alla mina livsdagar på
mångfaldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt mitt hjärta inför dig, helige
och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting,
icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat, med
tankar, ord och gärningar, och vet mig för den skull vara värd att förkastas från
ditt ansikte, om du skulle så döma mig, som mina synder hava förtjänt.
Den är en bearbetning av den svenske reformatorn Olaus Petris text i 1531 års svenska
mässa. Som synes betonas synden och den framställs som medfödd:
"med synd född".
Vanligare nuförtiden är:
Jag bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud,
att jag har syndat med tankar, ord och gärningar.
Jag har inte älskat dig över allting,
inte min nästa som mig själv.
Genom min synd är jag skyldig till mer ont
än jag själv förstår
och har del i världens bortvändhet från dig.
Därför ber jag om hjälp att se
och bryta mina synder.
Förlåt mig för Jesu Kristi skull:
Som framgår har omarbetningen bland annat tagit bort "med
synd född".
