Hon bör undvika att engagera sig i sådant som hon inte kan påverka,
ty sådant
engagemang gör henne bara olycklig till ingen nytta.
Denna frihet från engagemang och
lidelse kallas apatheia, ur vilket vi har härlett vårt ord apati.
De tankar och föreställningar människan har beror på henne själv. Stoikern
Epiktetos säger:
"Det är inte tingen som förskräcker människorna utan deras
föreställningar om tingen.
Döden till exempel är inte något fruktansvärt;
det
fruktansvärda ligger i föreställningen att döden är fruktansvärd".
Har man uppnått apatheia har man funnit den sinnesfrid som gör
att man kan visa
"stoiskt lugn" även i till synes hotfulla situationer.
Eftersom ödet ändå styr våra liv är det onödigt att bekymra sig.
Denna fatalism
uttrycks av kejsar Marcus Aurelius:
"Ödet leder den villige men släpar den ovillige."
Stoikerna kritiserade epikuréerna för att dessa i första hand sökte lusten och inte
strävade efter att leva dygdigt.
Stoikerna tänkte sig värdena som objektiva
och bland annat från dem
stammar uppfattningen om att alla människor har samma värde
och att det
finns en rätt som är nedlagd i naturen, den så kallade naturrätten,
som åberopas i bland annat FN:s stadgar om de mänskliga rättigheterna.