Sartre
Hem ] Upp ] Kierkegaard ] [ Sartre ]

 

Jean Paul Sartre (1905- 1980) är kanske den filosof som för den breda allmänheten mest förknippas med existentialismen under 1900-talet.

Sartre menar att allt som finns till existerar på två sätt, nämligen som:

bulletvara-i-sig
Alla icke-mänskliga föremål existerar genom att ha en given essens,
dvs. en given kärna,
de är just vad de är.
En gråsten är blott och bart en gråsten,
med givna egenskaper nämligen gråstenens.
En katt existerar på ett liknande sätt genom att endast vara katt
Då den t ex leker med råttan,
gör den det eftersom dess instinkter styr den
och den kan således inte fördömas
eftersom den inte kan välja att avstå från denna lek helt styrd av instinkter.
Sartre uttrycker det så att för i-sig gäller att
essensen föregår existensen,
vilket alltså innebär att dess innehåll, dess egenskaper, bestämmer dess sätt att vara till.

bulletvara-för-sig
Människan skiljer sig från övriga existenser
genom att vara medveten om sin existens,
så att hon kan överskrida det givna.
Hon är inte endast resultatet av arv och miljö,
utan hon kan förhålla sig till dessa
och genom sina handlingar åtminstone delvis förneka deras inflytande på henne. 
Det enda som är nödvändigt för henne är valet:
hon är menar Sartre dömd till frihet.
Hon har således i motsats till tingen ingen given essens,
utan hon skapar ständigt sin essens genom sina val och handlingar:
Existensen föregår essensen.
Hon skapar sig alltså till en del genom sina val, genom vad hon väljer att göra.

Arv och miljö är således något som påverkar människan, men de determinerar henne inte helt.
Sådant som faktiskt eller empiriskt föreligger kallar Sartre fakticitet och människan, eller för-sig,
kan alltså överskrida sin fakticitet. Sin längd kan hon inte göra något åt men hon kan förhålla sig till den på olika sätt.
På samma sätt kan hon förhålla sig till en påtvingad fångenskap, hon kan förtvivla eller välja att uthärda den.

bulletfakticitet
det som faktiskt föreligger, såsom arv och miljö

Genom detta sitt sätt att vara står hon vid sidan av världen, eftersom hon är på ett annorlunda sätt än den.
I romanen Äcklet och i det filosofiska verket Varat och intet ger Sartre uttryck för människans känslor
inför denna annorlunda värld. Intet betyder i detta sammanhang det gap för-sig känner inför i-sig,
eller tinget, världen. Tingen är ej till för oss trots våra försök att foga dem efter oss utan endast rå existens.
Sartre menar således att världen inte är ändamålsenlig utan helt tillfällig eller kontingent.

bulletkontingent
tillfällig i motsats till nödvändig

Intet står också för det som inte föreligger som nödvändighet, som för-sig kan tänka annorlunda.
För-sigs känslor inför världen är:

bulletÄckel
Tingen är ej för oss utan ren existens.
Mest hotfulla är det klibbiga, eftersom det gör mest motstånd mot oss.
Det utgör ett varsel om en metamorfos eller förvandling av för-sig till i-sig.
I-sig hotar att ge oss en given essens.
bulletAbsurditet
Existensen framstår som slumpmässig, ej nödvändig utan endast tillfällig.
Något ändamål eller någon avsikt med tillvaron finns inte, den är kontingent.
bulletÅngest
Vi måste själva skapa vår essens och meningen med våra handlingar
och dessa måste vi välja själva eftersom inget är givet.
Vi har avgörandet helt i våra egna händer och inte tillgång till något facit.

I detta sammanhang framstår andra för-sig som ett hot mot mig. Jag inser nämligen att den andre är ett för-sig liksom jag,
och att hon eller han liksom jag vill kontrollera mig genom att göra mig till ett i-sig och ge mig essens
så att jag blir den-och-den med egenskaperna de-och-de, t ex pratig, slösaktig, lättsinnig, eller pedantisk, grälsjuk etc.
Eftersom jag gör likadant med den andre uppstår konflikt. Det som är hotfullt med den andre är

bulletden andres blick
den upplever jag när jag blir betraktad av ett annat för-sig
och den ger sig till känna exempelvis i blyghet

Kärleken är en sådan konfliktfylld relation. I relationen till den andre existerar två tillstånd:

bulletSadism
Jag förnekar den andres frihet som ett för-sig och gör henne till ett i-sig för mig.
Jag ger henne essensen "den jag älskar".
bulletMasochism
Jag bejakar den andres frihet som ett för-sig som just valt mig
och gör mig därmed till ett i-sig för den andre.
Jag låter den andre ge mig essensen "den hon eller han älskar".

För-sig kan förhålla sig på olika sätt till sin situation:

bulletinautentiskt
hon kan fly sitt ansvar att välja och låtsas att hon är ett i-sig,
dvs.har given essens.
Hon kan mena att hon måste handla som hon gör på grund av omständigheterna.
Hon lever då inautentiskt och är i ond tro.
Soldaten som helt skyller sitt handlande på att han är soldat lever i ond tro.
Han kan alltid vägra att lyda order,
det medför visserligen konsekvenser för honom,
men han kan göra det.
Katten däremot kan inte avstå från att följa sina instinkter.
bulletetiken för den som lever i ond tro är en regeletik
jag följer givna regler och bedömer inte själv hur jag ska handla
 
bulletautentiskt
som innebär att man är medveten om sina valmöjligheter
och inte skyller sitt handlande på yttre omständigheter
utan själv tar det yttersta ansvaret.
bulletetiken är en situationsetik,
varje situation är unik och för-sig har inga fasta regler att följa.
Valet är alltid mitt eget, jag kan endast välja för mig själv.
Det goda är det som är gott för mig som aktör just i den föreliggande situationen.

I det mer lättillgängliga verket Existentialismen är en humanism menar Sartre att jag genom mina val också ansvarar för mänskligheten:

"Vad man väljer är alltid det goda, och ingenting kan vara gott för en själv utan att vara det för andra."

Man kan jämföra etiken i Varat och Intet och Existentialismen är en humanism på följande sätt:

bulletVarat och Intet
Varje människa väljer enbart för sig själv i den unika situation hon befinner sig i:
bulletsituationsetik
bulletetisk egoism
bulletExistentialismen är en humanism
Varje människa väljer för såväl sig själv som för alla andra i den unika situation hon befinner sig i
bulletsituationsetik
bulletetisk universalism

Ungernkrisen 1956 innebar en omprövning för många vänsterintellektuella i Västvärlden, för Sartre innebar den en utmaning att förstå marxismen och ett försök att förena marxismen med existentialismen. Resultatet blev verket Kritik av det dialektiska förnuftet. Sartre presenterar en handlingsteori som försöker förklara att gemensam handling är möjlig, att olika för-sig kan mötas och samarbeta, åtminstone tillfälligt.

bulletSartre betonar att vi lever i en gemensam materiell värld
och fakticiteten är våra gemensamma materiella villkor.
bulletIntet är det som inte föreligger för oss som samhällsklass.
bulletNär vi väljer gör vi det för vår klass.
Sartre förklarar en spontan gemensam handling som pöbelns stormning av Bastiljen
i inledningen till franska revolutionen med att flera för-sig
befann sig i en gemensam situation skapad av den bestående regimen.
bulletDe befann sig i det tröga handlingsfältet och agerade gemensamt i detta handlingsfält.
bulletMer näraliggande exempel på tröga handlingsfält är väntrum och skollokaler.
Dessa av andra skapade materiella förutsättningar styr vårt handlande.
Skollokalernas utformning påverkar pedagogiken,
en klassrumsskola styr undervisningen mot klassundervisning,
en grupprumsskola mot grupparbetande osv.
bulletFör-sig existerar i sådana tröga handlingsfält parallellt med andra för-sig i vad Sartre kallar en serialitet.
bulletSpontant kan emellertid kampgrupper för en kortare tid uppstå
och en sådan kampgrupp kan överskrida fakticiteten och ändra det tröga handlingsfältet.
Det är vad som skedde då pöbeln stormade Bastiljen.
bulletNormalt övergår en kampgrupp efter en tid dock till att bli en serialitet,
genom att den strukturerar sig i t ex olika lednings- och deltagarfunktioner.

Sartres tankar kom att spela en stor roll för många människor som sökte en alternativ livsåskådning
i det alltmer sekulariserade västerlandet. De erbjuder också ett alternativ till en sträng determinism.

Nära Sartre och kanske oförtjänt mycket i skuggan av honom verkade Simone de Beauvoir (1908-1986).
I sin bok Det andra könet (1949) gör hon en fenomenologisk undersökning av vad det innebär att vara kvinna.
Titeln visar på hennes tes, att kvinnligheten definieras av mannen som det andra,
och att mannen gjort kvinnan till ett i-sig med en given essens,
det som bestämts som kvinnligheten. Simone de Beauvoirs tankar kom att få stort inflytande över den feministiska filosofin.

 

www.komvux.gotland.se