Protestantismen

[ Hem ] [ Upp ] [ Syndabekännelsen ] [ Augustinus ] [ Thomas av Aquino ] [ Katolicismen ] [ Den ortodoxa kyrkan ] [ Luther ] [ Protestantismen ] [ Kvinnosyn ] [ Familjen ] [ Sekulariseringen ] [ Tre modeller ]

Calvin

Frikyrkor

En av Luthers mest inflytelserika lärjungar var fransmannen Jean Calvin.
På en rad punkter kom han emellertid i konflikt med Luther, och hans anhängare kom att kallas reformerta eller kalvinister. Karaktäristiskt för dessa är:

	Bibeln är en överordnad norm. Kyrkorna får inte innehålla några bilder i enlighet med bildförbudet i 2 Mos 20:4-5. Inte heller kyrkliga skrudar tillåts, då de ses som utsmyckning
	Kyrkorna organiserades efter nytestamentligt mönster. Den högsta ledningen skulle utövas av "äldste" presbyterer.
	Predestinationen innebär i anslutning till Augustinus tankar att Gud har förutbestämt varje människas öde så till vida att han har räddat somliga från evig förtappelse. Calvin tänker sig också att han väljer ut dem som ska få evigt straff. En annan skillnad mellan Augustinus och Calvin är att Augustinus menar att Gud har förutbestämt vilka som ska frälsas och endast förutsåg Syndafallet, medan Calivin menar att Gud också förutbestämde det. Calvin menar vidare att Gud har bestämt såväl vilka som ska frälsas, som vilka som ska fördömas. Detta brukar kallas den dubbla predestinationen.

Calvin ville att Bibeln också skulle utgöra norm för det världsliga samhället
och i Genève försökte man under en tid tillämpa detta synsätt och grunda ett "Gudssamhälle", d.v.s. en teokrati.

I England grundades under 1500-talet en protestantisk självständig kyrka som kallas den anglikanska. Den behöll många drag från den katolska när det gällde gudstjänstlivet, men har många lärosatser påminnande om Luther och Calvin. En översiktlig jämförelse blir:

Luthersk	Reformert	Anglikansk
Formalprincipen Bibeln utgångspunkt för varje individ individuell tolkning "det allmänna prästadömet"	Formalprincipen Bibeln utgångspunkt Norm eftersom dikterad av Gud således ej individuell tolkning förebildlig även för samhällslivet	Formalprincipen Bibeln utgångspunkt men liturgin, d.v.s. gudstjänstordningen viktig katolska drag
Materialprincipen rättfärdiggörelse av tro allena gäller alla nåderik Gud	Materialprincipen rättfärdiggörelse av tro allena gäller endast förutbestämda sträng Gud	Materialprincipen rättfärdiggörelse av tro allena gäller endast förutbestämda nåderik Gud
En rättfärdiggjord kan utföra goda gärningar i medmänskligt arbete	De predestinerade förmår utföra goda gärningar i medmänskligt arbete	De predestinerade förmår utföra goda gärningar i medmänskligt arbete
Sakramenten dopet och nattvarden är heliga handlingar instiftade av Jesus överstiger förnuftet - consubstantiationen	Sakramenten dopet och nattvarden är symboliska handlingar som är möjliga att begripa med förnuftet	Sakramenten dopet och nattvarden är symboliska handlingar som är möjliga att begripa med förnuftet
Alla människor står lika nära Gud det allmänna prästadömet prästerna är förvaltare	Alla människor står lika nära Gud prästerna är avskaffade presbyterer i stället	Alla människor står lika nära Gud biskopen i Rom är en biskop som alla andra
Kyrkan har en andlig uppgift staten har en världslig uppgift	Kyrka och stat är båda underordnade Guds lag	Statskyrka

Efter reformationen följde en tid då varje protestantisk kyrka slog vakt om sin lära. 1600-talet kallas ibland ortodoxins tid,
alltså renlärighetens tid. Upplysningen under 1700-talet bidrog dock till en upplösning av ortodoxin
och förberedde marken för de väckelserörelser som uppstod under 1800-talet.
Ur denna väckelserörelse, som riktade sig mot vad man menade var en förstelning inom de protestantiska kyrkorna
växte olika frikyrkor fram.

Frikyrkor

Med frikyrka menar man vanligtvis en kyrka med följande kännetecken:

	Församlingarna står helt fria i förhållande till stat och kommun.
	Medlemmarna omfattas av en personligt uttalad tro.
	Ekonomin bygger på medlemmarnas avgifter och gåvor

Några bärande tankar är:

Den personliga väckelsen betonas.
Kristi gärningar gäller inte mänskligheten som kollektiv utan varje enskild individ.
Därför är det viktigt att den enskilde får ett personligt möte med Jesus
och har en individuell upplevelse av sin väckelse.
Subjektiviteten i tron accentueras.
Särskilt som en protest mot den reformerta kyrkans normtro.

Metodistkyrkan

Dopet blir centralt och här räknar man med troendedop,
d.v.s. dopet sker inte automatiskt utan den som blir döpt ska ha en personlig uttalad tro.
Förebilden är den äldsta kyrkan, där den som skulle döpas, katekumenen, förbereddes inför dopet
och fick undervisning i läran.

Baptisterna

Adventister, som tänker att Jesus snart ska återkomma (adventus = ankomst)

Jehovas vittnen
som har sitt namn efter en särskild tolkning av de hebreiska konsonanterna för Gud,
JHVH, som vanligen har lästs som Jahve, men som denna rörelses grundare har tolkat som Jehová.

Några av de ledande frikyrkorna är:

Metodismen
som grundades av John Wesley, som var präst i den anglikanska kyrkan.
Namnet uppstod som ett öknamn på anhängarna för deras metodiska kristna liv.
grundtankar är:

	förlåtelsen gäller varje individ personligen och inte hela mänskligheten
	regelbundet andaktsliv med bön och bibelläsning

Frälsningsarmén
har sina rötter i metodismen.
Den grundades av William och Catherine Booth.
De ville nå de socialt utslagna och började predika i slummen.
Organisationen har en militärliknande organisation.
Sång och musik är ett starkt inslag
och botbänken längst fram i kyrkan viktig.

Svenska missionsförbundet
har som förgrundsgestalt Paul Peter Waldenström (1838-1917).
Viktigt var att endast troende skulle få motta nattvarden.
Vad gäller trosfrågor är friheten dock stor
enda kravet är att man erkänner Jesus som sin herre och frälsare.
Man väljer själv mellan barndop eller vuxendop och kan till och med vara odöpt.

Baptismen
kom till Sverige från USA.
Dopet är centralt och endast troende människor ska döpas.
därför kan endast vuxendop tillämpas,
först som vuxen är människan mogen att ta ställning till sin tro.

Pingströrelsen
har sina rötter i baptismen.
Förgrundsgestalten var Lewi Pethrus (1884-1974).
Varje församling är självstyrande.
Central är tanken om de nådegåvor som det talas om i samband med pingsten.
Tungomålstalande, profeterande och botande genom bön kan förekomma.
Det handlar inte om att förstå vad man säger, tungomålstalandet har inget intellektuellt innehåll,
utan är ett uttryck för känslan.
(Med språkfilosofiska begrepp kan man säga att satserna har inget deskriptivt innehåll utan enbart ett emotivt,
eller att satserna är expressiva.)