 | Trosbekännelsen
kallas den nicenska, men är ett
tillägg till den (från 325), som antogs i Konstantinopel 381
|
| Gud är samtidigt
 | transcendent
dvs bortom sinnenas vittnesbörd
icke-empirisk skulle vi kunna säga
|
| immanent
dvs verkande i den sinnligt förnimbara världen genom sin nåd
|
|
| Människan
är Guds avbild: "Låt oss göra människan till vår avbild, till att
vara oss lika."
Pluralformen förklaras av treenigheten, Gud är samtidigt Fadern, Sonen och
Anden.
Såväl Sonen som Anden utgår ifrån Gud
man avvisar den så kallade filioque - tanken, som tillfördes av den
västliga kyrkan under medeltiden
och som innebär att Anden också utgår från Sonen.
Synen skiljer sig lite från den katolska:
| ortodox
Människan är Guds avbild = ikon
människan kan finna Gud genom att se in i sig själv
hon har fri vilja och förnuft och insikt i Guds moral
och kan därför skilja mellan gott och ont.
Guds ikon är alltid gudomlig hur syndfullt hon än lever.
Men människan kan inte förverkliga det gudomliga inom sig utan Guds
medverkan.
|
| katolsk
Människan liknar Gud
hon måste sträva att uppnå ett mål genom sitt sätt att vara.
Människan liknar endast Gud i kraft av sitt levnadssätt
|
Också i synen på Adam skiljer sig synen åt mellan den katolska och den
ortodoxa kyrkan
| ortodox
Guds form finns som en möjlighet inom människan att
förverkliga.
Här kan man jämföra med
Aristoteles tankar om material,
potentialitet, form och aktualitet.
Adam sattes på vägen av Gud men måste själv fullborda vandringen
(Johannes Chrysostomos,
samtida med Augustinus)
|
| katolsk
Människan var helt avslutad och färdiggjord i Adam
(Augustinus)
|
|
| Syndafallet
Guds immanenta form kan inte förverkligas utan Guds medverkan
Arvsynden
uppfattas så att:
| Människan ärver Adams
moraliska förfall
|
| och dödlighet
|
| men ej hans skuld
(jfr. Augustinus tankar om
arvsynden)
Hon har kvar sin fria vilja
odöpta barn ej fördömda
eftersom de ej har ärvt Adams skuld.
|
|
| Kristus:
Är samtidigt Gud och människa,
han har två viljor, mänsklig och gudomlig och två energier
Han ses mer som segraren än offret
|
| Sakramenten eller mysterierna
är liksom i den katolska kyrkan sju:
| dopet
som innebär att barnet nedsänks helt i vatten tre gånger |
| myrrasmörjelsen/konfirmationen
som sker omedelbart efter dopet
Och som alltså innebär prästen smörjer myrra på barnet.
(det lilla barnet kan ju inte ta emot brödet och vinet)
|
| eucharistin/nattvarden
ges första gången redan till det lilla barnet vid konfirmationen
(genom myrrasmörjelsen) |
| boten
som gör det
möjligt med förlåtelse vid uppriktig ånger |
| äktenskapet
men skilsmässor och omgifte tillåts
efter gudstjänst med tydlig botkaraktär
(observera att oupplösliga äktenskap
infördes i den katolska kyrkan fullt ut först på 1100-talet) |
| de sjukas smörjelse
genom
mottagandet av detta sakrament
blir det personliga lidandet helgat och förenat med Kristi lidande
|
| vigningen till de kyrkliga ämbetena
gift man får
bli präst men präst får inte gifta sig
biskopar är ogifta
(tanken på celibatet växer ju fram i den katolska kyrkan
ungefär samtidigt som tankarna om det oskiljbara äktenskapet uppstår)
|
|
| Gudstjänstlokalen
skiljer sig i sin utformning från den katolska
| ikonostasen
är en vägg som skiljer skeppet (församlingsdelen) från
koret.
Den har tre portar och är prydd av helgonbilder eller ikoner.
Dessa ikoner gör genom sina avbildningar den avbildade närvarande
de representerar således det de föreställer.
Därför tänder man sitt ljus framför bilden och hälsar den med en kyss.
Ikonerna är framställda av särskilda ikonmålare
och tänks ha tillkommit i nära andlig kontakt med det avbildade döda
helgonet.
De bästa ikonmålningarna är mycket själfulla och de avbildades ögon ser
in i betraktarens ögon
oavsett var denne står i förhållande till bilden.
Tanken med ikonostasen är att det jordiska livet representeras av
skeppet
och det eviga livet hos Gud av kordelen, där altaret finns.
Under gudstjänsten återges genom böner, texter och prästens agerande scener ur Jesu
liv
och prästen går mellan de båda "världarna".
Vanligtvis saknas bänkar eller stolar.
Deltagarna kan komma och gå under själva gudstjänsten
och de inleder oftast sin närvaro med att tända ett ljus framför någon
helgonbild.
|
|
| Liturgin eller gudstjänsten har
följande huvudmoment:
|
