Hinduismen är den dominerande religionen i Indien. Ordet hinduism kommer av hindu,
som var västerlänningarnas ord för indier på 1800-talet.
Den egna beteckningen översatt till svenska är:

Historisk bakgrund

Hinduismen uppstod i samband med en sammansmältning av två kulturer
ca 1500 före vår tideräknings början, alltså för ungefär 3500 år sedan.
Dessa kulturer var:

Kastväsendet

Indoeuropéerna kom som erövrare och som ett resultat av deras erövring uppstod
på 1000-talet före vår tideräkning kastväsendet. Huvudkasten (varnas) är:

Dessutom finns de kastlösa (som kallades harijans, Guds barn, av den store reformatorn och ledaren Mahatma Gandhi)

Erövrarna placerade sig själva i de tre översta kasten. Detta kastväsende innebar en mycket fast social skiktning och påverkar ännu det indiska samhället, trots att det officiellt är avskaffat (1950),
och diskriminering på grund av kasttillhörighet är förbjuden i indisk lag. Man föds in i sin kast, gifter sig inom sin kast och förblir där genom hela livet. Kvinnor kan dock gifta sig med någon från en högre kast (men alltså inte från någon i en lägre), barnen hamnar i faderns kast. Olika yrken förknippas med olika kast. Präster bemöts med stor respekt för sin moraliska renhets skull och de kastlösa eller oberörbara sköter bland annat sophanteringen. Detta ses inte som en orättvisa utan det kast man tillhör beror på vilken karma man fått i ett tidigare liv. Den ledande gestalten inom Indiens självständighetskamp och den store samhällsreformatorn under 1900-talet, Mahatma Gandhi, gjorde mycket för att förbättra de kastlösas ställning och han kallade dem för harijans - Guds barn - och den benämningen är i dag vanlig.

Huvudkasten, speciellt de tre lägsta, differentierades så att man i dag kan räkna med ca 2200 kast, många av dem yrkesbundna. Kasten spelar i dag stor roll i det sociala livet, man umgås snävt inom sin kast.

Varje kast rymmer många olika yrkesgrupper i sina underkaster. Under historiens lopp har många nya yrken uppstått. Genom analogislut har de passats in i de olika kasten. Följande uppdelning bygger på: Ringgren, Ström, Religionerna i historia och nutid

Problematisering av denna syn på kastväsendet

När man närmar sig en annan kultur gäller det att inte se på den med glasögon från sin egen. Vi har redan när det gäller själva beteckningen hinduism kunnat konstatera att den är en europeisk beteckning. När vi människor möter en mångfald av upplevelser ter det sig nödvändigt för oss att kategorisera. Vi gör detta genom att klassificera och beteckna de olika klasserna. När européerna mötte den indiska mångfalden försökte de förstå den genom att förenkla - all klassificering är förenkling. Att tala om hinduismen som en enda religion är en förenkling som har visat sig seglivad. I själva verket är spännvidden mellan de olika former av religionsutövande som ryms under begreppet hinduism större än mellan till exempel judendomen, kristendomen och islam. Hade dessa kulturer underkuvats och klassificerats av någon annan kultur kanske de alla skulle ha blivit betecknade som en enda religion. Ibland gör vi det själva genom att kalla dem de abrahimitiska religionerna.

När det gäller kastväsendet stöter vi på ett liknande problem. Det är européernas version vi ännu lär ut, åtminstone till stor del. Som en korrigering av beskrivningen i Ringgren, Ström bygger denna framställning på Torvald Olssons beskrivning av kastväsendet i Världsreligioner i vardagen. Det svenska ordet "kast" är ett direktlån från engelskans "caste", som i sin tur kommer från portugisiskans "casta". Den källa man utgick från är Manusmirti (Manus tolkning av den heliga lagen). Manu skiljer mellan fyra "varna":

Så här långt är överensstämmelsen god om än i viss mån avvikande när det gäller vilka yrken som utförs av vilka grupper. Särskilt notabelt är att hantverkare i denna framställning inte tillhör någon varna och att likbärare, som Ringgren Ström placerar inom brahman också tillhör harijans. Författaren till Manusmirti är Manu och han tillhör den gruppen av lärda som såg med motvilja på tanken på individuell frälsning - moksha . Redan i detta råder alltså en annorlunda syn än den som de kristna kolonialisterna hade. Kristendomen betonar den individuella frälsningen. Manus tänkande betonade i stället grupptillhörigheten. Men Manu tänker sig inte dessa grupper som så fasta som vi gärna framställer saken. Torvald Olsson jämför på följande sätt: Att säga att alla kasters ursprung är de fyra varnas är som att säga att alla människor härstammar från Adam och Eva i paradiset. I själva verket kan man räkna ca 2200 grupper, som man således alla härledde till de fyra varnas. Man kallade alla dessa grupper kaster/underkaster och de fyra varnas alltså för kaster. Det såg genom denna klassificering ut som om hela kastväsendet bildade ett enhetligt system. Den indiska termen för dessa underkaster är jati, som bara betyder någorlunda enhetliga grupper. Olsson jämför med att äpplen och bananer kan bilda två grupper av frukter och jämna och ojämna tal två grupper av tal. Vi kan utveckla bilden genom att säga att äpplen, päron, plommon och körsbär bildar fyra grupper frukter medan äpplen och päron tillsammans tillhör gruppen kärnfrukt medan plommon och körsbär tillhör gruppen stenfrukt. Äpplen och päron bildar i detta fall en grupp medan plommon och körsbär bildar en. Mer bestämd än så är alltså inte beteckningen jati (singularis jat). Olsson föredrar därför begreppet  familjelikhet när man talar om hur dessa grupper hänger samman. När man till exempel säger att fotboll, tennis och bridge är olika spel, så beror det på att de trots stora olikheter ändå på något sätt hör samman. De betecknar aktiviteter där ett tävlingsmoment ingår. Men ingen skulle vilja påstå att tennis är härlett från fotboll eller vice versa. Och hur är det förresten med patiens?

Att den europeiska uppfattningen blivit så cementerad beror på att britterna använde detta synsätt när de började sin folkräkning på den indiska subkontinenten. Genom detta synsätt har de olika grupperna också förknippats med social existens. Denna uppfattning har givit en vrångbild av såväl hinduismen som kastväsendet som varande enhetliga system. Vill du sätta dig in mer i detta rekommenderar jag varmt Torvald Olssons framställning, den är klargörande och ett bra exempel på ett så kallat hermeneutiskt förhållningssätt, vilket innebär att den som studerar något försöker förstå detta utifrån dess egna grunder och förutsättningar. I detta sammanhang är det viktigt att peka på att klassificering också är ett maktspråk. Den som klassificerar bestämmer genom sina beteckningar vad det han eller hon klassificerar ytterst är. Tänk bara på hur män i patriarkala kulturer har bestämt vad kvinnor är genom att tilldela dem vissa egenskaper och frånkänna dem andra.

Kvinnor

Kvinnor har fram till nyligen varit utestängda från prästutbildningen, men sedan slutet av 1970-talet har en förändring skett och skolor inrättats. Som argument har framförts att kvinnan i vedisk tid, alltså då de äldsta religiösa texterna nedtecknades, hade en viktig roll inom religionen. I Vedatexterna liknas man och kvinna vid "de två hjulen på en vagn". Men av tradition har kvinnan haft en underordnad ställning i det indiska samhället och arrangerade äktenskap förekommer än i dag, föräldrar anses genom sin högre ålder och livserfarenhet bättre än de unga förstå vilken partner som passar bäst. Inte sällan spelar ekonomiska hänsyn in, liksom naturligtvis kasttillhörighet. 4/5 av Indiens kvinnor är analfabeter och många av dem lever i stor fattigdom, men skillnaderna kan ändå vara stora. En kvinna, Indira Gandhi, var under många år landets högsta politiska ledare.

Från början rådde månggifte men mannen tog aldrig två fruar från samma kast. Männen i högsta kastet hade störst äktenskapsmarknad eftersom en kvinna kan avancera genom giftermål men inte en man. Följdriktigt hade kvinnor i högsta kastet minst äktenskapsmarknad.

Trots att det alltså finns stöd för att betrakta kvinnan som jämlik mannen i Vedatexterna, har ojämlikheten genom historien varit stor. Barnäktenskap har varit vanliga och kvinnor har inte kunnat skilja sig eller gifta om sig. De har till och med ofta bränts tillsammans med sin döda man. Sådan änkebränning är i dag mycket sällsynt, men kan förekomma på landsbygden.

Observera att pricken i pannan, som kvinnor ofta har, den kallas kumkum, inte är ett kastmärke. Den är en ren dekoration och färgen ska passa till dagens sari. Tidigare var kumkum ett tecken på att den kvinna som bar det var gift, men idag används pricken också av ogifta kvinnor och änkor.

Religiösa skrifter

De kanoniska skrifterna
(de som utgör ett rättesnöre för tron och livet) är:

Bhagavad Gita blev en tröst för fysikern Robert Oppenheimer, som ledde konstruktionen av atombomben 1943-45 som direktör för Los Alamos-laboratoriet. Han blev allt mer kritisk över bomben genom åren och över sin egen roll som vetenskapsman. Bhagavad Gita kunde försona honom med tanken att han som fysiker följt sitt dharma att forska efter bästa förmåga. Politikerna var de som ytterst låg bakom beslutet och deras karma formades av hur de följt dharma som politiker och beslutsfattare, Oppenheimers karma av hur han följt dharma som vetenskapsman. I båda fallen gäller att man ska utföra sitt värv av kärlek till gudarna och inte av själviska motiv. Politikern och vetenskapsmannen har således olika roller att spela.

Gudar

Det finns ett otal gudar inom hinduismen, uppgifter på miljoner har förekommit. Hinduismen är således polyteistisk. Varje gud har i den folkliga föreställningen sin speciella funktion ofta i samband med hur naturen fungerar. Men vissa gudar är viktigare för många än andra. Föreställningen om dessa gudar framträdde ungefär vid vår tideräknings början, alltså långt efter det att Vedatexterna kom till med sina speciella gudar.

Men ute på landsbygden finns således ett otal lokala gudar och de flesta hem har sin husgud,
som har en särskild plats avskild, där det finns en bild av guden och ett litet altare,
där man kan lägga mat. När guden anses ha ätit färdigt kan familjemedlemmarna
äta upp återstoden och därmed dela måltiden med guden.
Eftersom saliv orenar visar man sin underdånighet genom att äta efter guden på samma tallrik.

Också i de olika templen tillbeds gudar på ett liknande sätt. Prästerna sköter kulten utan att ta hänsyn till besökarna, några gemensamma gudstjänster förekommer alltså i regel inte och besökarna utför också sina andakter individuellt. Prästerna är gudens tjänare och deras gudstjänst innebär just att tjäna guden. Denne väcks på morgonen och passas sedan upp genom hela dagen för att läggas på kvällen.
I särskilda processioner bärs guden kring i templet och kan då beskådas av besökarna,
som också kan frambära sina gåvor till guden.

För många hinduer är emellertid de olika gudarna bara uttryck för den ende gudens många sidor
och egenskaper. De olika gudarna kan sägas personifiera den ende gudens olika egenskaper. De är således monoteister.

Helighet

Skillnaden mellan det vardagliga och det heliga är stor inom hinduismen. Därför är den religiösa tvagningen också betydelsefull. Det finns många skeden i det mänskliga livet som leder till orenhet.
Alla kroppens utsöndringar till exempel, men också födelse och död.
Tvagningen sker med vatten och varje dag börjar med en omsorgsfull rening.

När ett nytt barn har fötts är familjen oren under fem dagar, mest modern. På sjätte dagen renas huset. Också vid dödsfall inträder orenheten. Därför ska den döde helst brännas redan första dagen.
På tredje dagen sprids askan i en flod, helst i den heliga floden Ganges. Denna inställning till den döde finns också inom buddhismen. Vid den stora flodvågskatastrofen i Sydostasien på nyåret 2005
kom denna syn på den döde i konflikt med västerlänningarnas krav på att förvara liken
under tillräckligt lång tid för att identifiering skulle kunna ske.

Så långt tillbaka som man har kunskap, så har kon varit ett heligt djur. Varför vet ingen med säkerhet. Men att kon genom historien har varit viktig är tydligt. Ingen får skada eller döda en ko eller äta nötkött, men man kan dricka mjölken och till och med använda torkad spillning utblandad med halm som bränsle.
När korna väl har dött, så faller det på de kastlösas lott (harijan) att avlägsna kadavren och bereda hudarna.

Frälsningsvägar

Innebörden av frälsning är olika för anhängare av olika riktningar inom hinduismen.
En samlingsbeteckning är yoga, som är olika kroppsliga och andliga övningar
för att foga samman den egna själen med gud.
Yoga hör samman med vårt eget ord ok: oka samman = förena.

För många hinduer rymmer livet olika mål, beroende på var i livet man befinner sig. De är:

Dessa livsmål förknippas gärna med livets olika stadier. Särskilt för män i de tre högre kasten gäller:

Verklighetsuppfattning

Bredvidläsning

God information ges också i följande skrifter, som du finner på Infoteket: