Familjen

[ Hem ] [ Upp ] [ Syndabekännelsen ] [ Augustinus ] [ Thomas av Aquino ] [ Katolicismen ] [ Den ortodoxa kyrkan ] [ Luther ] [ Protestantismen ] [ Kvinnosyn ] [ Familjen ] [ Sekulariseringen ] [ Tre modeller ]

När den unga kyrkan formar sin syn på familjen gör den det i ett sammanhang, en kontext:

	Gamla testamentet har från början inte en självklart monogam uppfattning. Abraham vänder sig på Saras uppmaning till tjänstekvinnan Hagar, när Sara inte tror sig kunna ge honom den förväntade sonen. Hennes uppgift som hustru var att se till att mannen fortsatte genom en son. Någon uppfattning om annan postexistens än genom den biologiska avkomman fanns ännu inte i hebréernas föreställningsvärld. Vi har också sett att den patriark, som efter sin Gudsbrottning får namnet Israel, nämligen Jakob, har två hustrur, Lea och Rakel. Dessutom avlar han barn också med slavinnor. Kvinnorna giftes bort unga, när de blivit könsmogna, eller troligare, efter Bar Mitsva, då de alltså bevisat sin kunnighet i Tora och av tradition ansågs vuxna (tolv år). Männen är i regel mycket äldre, kanske dubbelt så gamla och redan etablerade för att försörja en familj. Skilsmässa för män var möjlig, det krävdes bara mannens uttalade önskan. All kärlek utanför äktenskapet ansågs förkastligt men det är horan, som förkastas. Jesus ingriper när en som kallas äktenskapsbryterska just ska stenas.
	Det grekiska äktenskapet liknade det judiska i det att åldersskillnaden mellan makarna var stor. Också den grekiske mannen måste vara etablerad i samhället för att kunna försörja en familj. Liksom när det gäller den judiska familjen levde man ofta samman över generationsgränserna dvs. tillsammans i flera generationer, alltså med mor- och farföräldrar och även andra släktingar.
	Den romerska familjen liknade den judiska och grekiska i det att mannen kunde vara dubbelt så gammal som kvinnan. Den kom dock att utveckla sig mer mot det som vi kallar kärnfamiljen, dvs. en familj bestående av föräldrar och deras barn.. En fader ägde sin dotter så till vida att han kunde påverka henne att skilja sig och gifta om sig med en man, som faderns gynnades av eller för att fadern skulle knyta politiska kontakter. Det var också vanligt att män gifte om sig, för att nå bättre positioner i samhället.

För dessa tre familjer var barnalstring det viktigaste.
Kvinnans funktion var att föda barn åt mannen eller i det romerska fallet, åt nationen.
Som framgår var hennes ställning osäker. Hon var utlämnad åt faderns eller makens politiska godtycke.
Dock hade den romerska kvinnan lättare tillträde till det offentliga rummet än hennes judiska och grekiska systrar i regel hade.

Den stora ålderskillnaden mellan makarna var ingen god grogrund för goda relationer och ömsesidig kärlek.
När det gäller den grekiska och romerska kulturen
skapades inte alltid heller goda kontakter ens mellan mödrar och deras barn
eftersom ammor skötte den intimaste kontakten det första åren.

Den unga kristendomens syn på äktenskapet kom givetvis att påverkas av den omgivande kulturens
men i viss mån blev den ändå annorlunda:

	Jesu sätt att förhålla sig till kvinnor enligt evangelierna är mer jämlikt. Han kritiseras till och med av lärjungarna ibland.
	Äktenskapet kommer i första hand inte att ses som till för barnalstring utan som ett ömsesidigt kontrakt av jämlikar. Barnalstringen blir inte primär eftersom man väntar Kristi snara återkomst och det eviga livet för de troende.
	Båda parter kan delta i den kristna offentliga gemenskapen och alltså inte bara männen.
	Förbudet mot skilsmässa, Det Gud har förenat ska inte människan skilja, kan ses som ett försvar för kvinnan. Hennes ställning i framför allt det romerska äktenskapet var ju mycket otrygg. Och den judiska lagen tillät ju män att skilja sig utan skäl.

Sexualitet och det fysiska samlivet är ett viktigt inslag i äktenskapet.
Kyrkan har genom tiderna haft skiftande uppfattningar i denna fråga:

	Origenes på 100-talet förespråkade sexuell avhållsamhet som befrielse från släktskapsband
	Tertullianus, samtida med Origenes, ansåg att sex var förolämpande och orent och förespråkade sexuell avhållsamhet.
	Klemens av Alexandria talade dock välvilligt om sex så länge det handlade om moderation, förnuft och fortplantning. Han ansåg vidare att män och kvinnor hade samma moraliska natur.
	Johannes Chrysostomos, som var samtida med Augustinus och verkade i östkyrkan, accepterar äktenskapet eftersom sexualiteten är så svår att kontrollera men menar att den ska kombineras med tankar på de fattiga, så att kollektbössan ska placeras bredvid sängen.
	Augustinus menade som framgår av sidan om honom att samlag mellan man och hustru kunde äga rum med barnalstring som enda syfte och om ingendera kände lust därvid.
	Thomas av Aquino betonade också barnalstrandet som primärt syfte men menar att njutningen då inte är ond

Genom hela medeltiden arbetar kyrkan för att förbättra förhållandet inom äktenskapet och familjen.
Man bekämpar:

	brudrov, som innebar att en man kunde röva bort en kvinna och sedan våldta henne för att få gifta sig med henne. Detta var en sedvänja med rötter i germansk lag.
	motarbeta skilsmässor, som framgått drabbade dessa i regel kvinnor. Kvinnor som inte födde söner kunde man skilja sig från för att gifta om sig med andra som förväntades göra detta. En kvinna kunde skilja sig bara för att gå i kloster.
	motarbeta äktenskapsbrott
	kräva de inblandades medgivande - alltså bekämpa bortgifte
	bekämpa gifte mellan släktingar, sådana äktenskap var inte ovanliga. Syftet var att behålla egendom.
	jämställa mannen och kvinnan inom äktenskapet.

Kyrkan har fram till i modern tid ställt sig avvisande till födslokontroll.
I dag intar katolska kyrkan den mest avvisande attityden.
Skälen har varit:

	barnalstring ansågs vara en plikt inom äktenskapet
	endast med barnalstring som syfte kunde sex accepteras
	barnalstring är primärt en angelägenhet för hela släktet och alltså inte för det enskilda paret.
	kroppen som skapad av Gud måste ha ett syfte

Källa: Lisa Sowle Cahill, Sex, Gender & Christian Ethics, Cambridge University Press, 1996