Buddhism

[ Hem ] [ Upp ] [ Religionsfilosofi ] [ Normativ etik ] [ Hinduism ] [ Buddhism ] [ Judendom ] [ Kristendom ] [ Islam ]

Kvinnans ställning

Tideräkning

Bredvidläsning

De flesta forskare har enats om att Buddha levde mellan ca 560 f v t och 480 f v t.
Buddhismens grund och utgångsläge är den lära som framställs i Upanishaderna, en av hinduismens heliga skrifter.

Legenden om Buddha

Legenden om hur Siddharta Gautama blev Buddha, Den upplyste, är viktig för många buddhister.
Den berättar att Siddharta var son till en furste.
Siddharta tog plats i sin moder Mayas livmoder i form av en liten vit elefant
och hans födelse gick till så att hans mor stödde sig mot en fikongren
och en gud tog emot honom då han framträdde ur moderns sida.
Denna händelse är ett vanligt motiv i den buddhistiska konsten.
Han förutspåddes att bli antingen en världslig eller andlig furste
och om han blev en andlig furste så skulle han föra ett fattigt och kringvandrande liv.
Fadern ville bespara sonen det senare ödet och försökte därför uppfostra honom till en världslig furste
genom att med alla medel öka sonens kroppsliga del på bekostnad av den andliga.

Han fjärmade sonen från alla obehagliga intryck,
lät honom få en skyddad uppväxt bakom slottets murar
och försökte bibringa honom illusionen att världen endast innehöll det som var behagligt.
Han gifte sonen med Yashodara, som var Siddhartas kusin .

Men Siddharta företog fyra utflykter och trots faderns ansträngningar att avskärma honom från livets skuggsidor
fick han under dessa utflykter i tur och ordning se
en åldring, en sjukling, ett lik och en munk med tiggarskål.
Då han återvände hem efter den fjärde utflykten
fick han beskedet att hans son just hade fötts.
Sonen fick namnet Rahula, som betyder Bojan.
Man kan förstå det så, att genom sonen band sig Siddharta Gautama till livet med dess begär och strävanden.

Redan samma natt tog han avsked av Yashodara och började ett nytt liv vid 29 års ålder.
Han började nu i stället leva som asket och gick i sex år i lära hos asketiska brahmaner.
Tidvis bestod hans dagliga kost av endast ett risgryn
och han fick fem beundrande lärjungar.
Men inte heller njutningens absoluta motsats askesen visade sig vara rätt väg
till den befrielse från begäret som Siddharta sökte.
Han fann att i besattheten i att avstå sysslar man hela tiden med tanken på vad man avstår
och man är alltså även då upptagen av det.

I stället kom han till insikt om medelvägen mellan ytterligheterna.
Denna medelväg får sitt uttryck i "de fyra ädla sanningarna" om lidandet eller dukkha
och "den åttafaldiga vägen".
Han har nu blivit "den upplyste", Buddha.

Buddha frestas av djävulen Mara att välja befrielse för egen del,
men övertalas av gudarna att dröja kvar i livet och sprida sin lära.
Han får många lärjungar, stiftar en munkorden med sonen Rahula som munk
och så småningom och ganska motvilligt en nunneorden med hustrun Yashodara som nunna.
Bland hans lärjungar förekommer en judasgestalt, Devadatta,
som ständigt försöker skada Buddha, men dessa ansträngningar misslyckas alltid.
Favoritlärjungen Ananda är ofta avbildad.

Vid ungefär 80 års ålder dör Buddha, kanske av matförgiftning.

Skrifter och läran

Läran framgår i främst tre skrifter: Tripitaka, Dharmapadda och Kung Milindas frågor.

Sammanfattning av läran:

Ursprunget är således Upanishadläran
och gemensamt med den är tron på återfödelsens kedja, samsara.
Djuren flyttas upp automatiskt men människan måste skaffa sig en god karma
Föreställningen om atman skiljer sig åt mellan de två lärorna.
I motsats till hinduismen tänker sig inte buddhismen en individuell själ
utan själen uppstår i samma ögonblick som kroppen materialiseras.
Det som är förbindelselänken mellan två liv är det första livets karma.
Detta karma resulterar i den nya individens utformning.
Karma betyder inom buddhismen gärningarnas följder eller konsekvenser,
gärningarnas verkan alltså
och genom att vi i vårt liv samlar på oss karma,
så ger vi upphov till nytt liv.
Det är inte vi själva som återföds
vi förgås när våra kroppar dör och upplöses
men den karma som vi givit upphov till skapar ett nytt liv och ett annat själv.

Också synen på vad moksha resulterar i skiftar.
Nirvana förekommer i båda föreställningarna.
Skillnaden är:

Hinduismen
tänker sig att nirvana innebär att
atman uppgår i brahman,
återförenas med den,
eller att uppnå nirvana är att inse att atman är ett med brahman
och att allt ytterst är ett enda
- tat twam asi -
och då finns det inget mer att begära.
Att bli ett med alltet är att uppnå en sorts förallelse.

Buddhismen
tänker sig nirvana mer som en frånvaro av allt som är känt,
en sorts förintelse eller negation.
Grundbetydelsen av nirvana är okänd
men en populär uppfattning är att ordet anspelar på en lampas utslocknande,
där lampan betecknar den trefaldiga elden:
passionen, ondskan och dumheten.
Man har också liknat nirvana vid en bortblåsning
så att livet tänks som ett löv som blåses bort av vinden.

Om nirvana är ett tillstånd eller en plats är omdiskuterat,
det viktiga är att det betecknar frånvaron av allt det som kännetecknar livet.
Grundtanken är att livet i allt präglas och genomsyras av dukkha, lidande.
I allt vad vi gör, i allt vad vi strävar efter finns lidande.
Varje gärning resulterar i lidande, varje handling bär i sig lidandets frö.
Nirvana betecknar den absoluta frånvaron av detta lidande.

Även i livets ljusa sidor finns dukkha.
I kärleken eller vänskapen till exempel eftersom den aldrig kan vara evig.
Just insikten i och vetskapen om alltings föränderlighet ger upphov till dukkha.
Våra liv styrs av våra begär efter lycka och välgång
och även om vi uppnår dessa mål är de tillfälliga och förgängliga.

Skrifterna:

Tripitaka (sanskrit)/Tipitaki (pali - det språk som Siddharta Gautama anses ha talat)
De tre korgarna som är:

	Rättesnörets korg, munkregler
	Lärotalens korg, predikningar av Buddha och andra framstående munkar i de närmaste generationerna
	"Tilläggets korg" filosofiska resonemang av framstående munkar under seklerna närmast efter Buddha

Dharmapadda
består av 423 versrader, som många buddhister kan utantill
viktigast är två avsnitt där lärans centralaste tankar framstår:

De fyra ädla sanningarna

	sanningen om lidandet allt liv är lidande - dukkha all upplevelse bär i sig lidandets frö, dvs. ger upphov till lidande alltså även de lyckliga stunderna eftersom vi vet att de ska ta slut
	sanningen om lidandets orsak som är livstörsten, begäret, som i sin tur leder till karma dvs. gärningar och deras konsekvenser
	sanningen om lidandets upphävande som är att livstörsten går att släcka, begäret att utplåna
	sanningen om vägen till lidandets upphävande som är den åttafaldiga vägen

Den åttafaldiga vägen

rätt åskådning (kunskap)
som är att acceptera de fyra ädla sanningarna
och att karma är drivkraften bakom återfödelsen.
God karma leder till en bättre tillvaro men kretsloppet fortsätter ändå,
dålig karma till en sämre tillvaro
(fel åskådning förnekar karmas betydelse)
rätt sinnelag (beslut)
som är att visa välvilja mot allt levande,
vilket innebär att undvika våld,
alltså respektera ahimsa: icke våld
och ta avstånd från världsliga nöjen,
som dans, musik och teater
(fel sinnelag präglas av begär, illvilja och våldsmentalitet)
rätt tal
som är att tala sanning
och ej förtala eller tala i onödan
(fel tal innebär lögn, förtal, okvädande samt onödigt prat)
rätt handlande
som innebär att inte döda, inte stjäla eller ha ett utsvävande sexliv,
vilket i regel innebär att inte ha sex utanför äktenskapet
(fel handlande är att döda, stjäla och leva utsvävande)
rätt vandel (levnadssätt)
innebär att tillämpa ahimsa
d.v.s. man måste undvika sådana yrken som kan orsaka skada
såsom slaktare, jägare och vapenhandlare
(fel levnadssätt eller vandel är bedrägeri, förförelse, spådomskonst och ocker)
rätt strävan
som innebär att avhålla sig från starka sinnesrörelser och dåliga upplevelser,
man bör alltså leva så att man undviker situationer,
som kan ge upphov till starka sinnesrörelser
(fel strävan är att leva utan vaksamhet)
rätt vaksamhet (medvetenhet)
som innebär noggrann självkontroll,
man ska vara vaksam på blicken och känslorna
så man inte övermannas av otillåtet begär eller starka känslor.
Man kan förstå detta som ett komplement till den föregående,
alltså om man trots sin strävan hamnar i en situation,
som vädjar till starka känslor,
ska man kontrollera dessa.
Munkar går med blicken nedslagen för att just undvika frestelser.
(fel medvetenhet är att övermannas av begär och starka känslor)
rätt försjunkande (meditation)
som innebär att tömma medvetandet
och fylla det med insikten om alltings obeständighet,
d.v.s.att allt är förgängligt.
Man befrias därmed från kravet att värdera och bedöma tillvaron
och visar i stället oändlig välvilja, oändligt medlidande och oändlig medglädje.

Kung Milindas frågor
som diskuterar jaget och ger en annan syn på atman än hinduismen.
Atman uppstår på samma sätt som vagnen uppstår
då man sätter samman dess delar och försvinner då delarna tas isär.
Atman finns således inte som något i sig oberoende av kroppen,
liksom vagnen inte finns då dess delar ligger kringströdda på marken.
För att vagnen ska kunna sägas existera måste dess delar sitta ihop just på det sätt som de gör i en vagn
och när en ny kropp uppstår uppstår också en ny atman.
Kretsloppet skapas således av karma,
som i sin tur skapas av begäret.

Grenar av buddhismen

Theravada
den gamla läran (de äldstes lära)
(Eller hinayana - den lilla vagnen - som den kallas av mahayanabuddhister
men då i en nedsättande betydelse, eftersom man menar att den riktar sig till ett fåtal;
när det gäller frälsningen, nämligen de som förmår att leva utan begär, (företrädesvis munkar).
Man bör alltså endast använda sig av theravadabuddhisternas egen beteckning av sin lära.)

Theravadabuddhisterna anser att de har hållit fast vid den ursprungliga läran
och Den heliga åttafaldiga vägen är för dem av central betydelse.
Munkar har strängare regler än andra
men munkar och lekmän är ömsesidigt beroende av varandra
genom att lekmännen bidrar till försörjningen av munkarna
och genom att munkarna som en av sina många uppgifter
har att hjälpa till med utbildningen av lekmännens barn i den rätta läran.

När lekmännen hjälper munkarna handlar de oegennyttigt
och skaffar sig därigenom en god karma.
De förmår inte för egen del uppnå moksha,
en sådan förmåga är bara förunnad ett fåtal,
eftersom den innebär att ingen karma uppstår,
men de kan alltså skaffa sig god karma
genom sitt osjälviska handlande gentemot munkarna.
Som framgår av resonemanget ovan bekymrar sig inte de flesta lekmän
över buddhismens filosofiska tankar om att atman inte är individuell
utan har en föreställning som liknar den i Upanishaderna.

Munkarna i sin tur slipper att bekymra sig om det dagliga brödet
och undviker därigenom att nära begäret.
Endast om begäret utsläcks uppnår man nirvana - alltså genom att undgå karma.

Dåliga handlingar skapar alltså dålig karma och goda handlingar god karma.
Men målet är ju att undvika karma överhuvudtaget.
Det gör man endast genom helt osjälviska handlingar,
men sådana förmår inte gemene man utföra,
utan kan endast hoppas på god karma.

	tror man på Upanishadlärans framställning, så skapar man god karma inför sitt nästa liv
	tror man i enlighet med den filosofiska buddhismen, så gestaltar god karma en ny atman, som kanske är förmögen att leva utan att skapa karma, alltså att utföra osjälviska handlingar.
	om man är ett med alltet, så finns det inte längre något att begära, och inte heller blir det möjligt att vara självisk, eftersom självet inte finns, utan bara är ett resultat av att mayas slöja förvrider världen för oss.

Länder: Sri Lanka, Burma, Thailand, Laos, Kambodja.

Mahayana
eller stora vagnen.
Man erkänner samma grund som theravadabuddhismen,
men menar att fokuseringen på den egna frälsningen är självisk.

theravadabuddhisten menar dock att det inte handlar om en individuell frälsning,
eftersom individen inte består efter döden
utan en ny atman uppstår tillsammans med en ny kropp,
det som länkar samman är ju karma

Dessutom uppstod tidigt tanken att Buddha hade ett gudomligt ursprung,
ingen människa skulle kunna vara så insiktsfull som han var.
Denna tanke tar mahayanabuddhismen fasta på:
Förutom jorden finns det otaliga himlar eller paradis
och i dessa lever himmelska buddhor.
En av dessa nedsteg i vår värld av medlidande och omtanke med oss,
det var han som blev Siddharta Gautama.
Vid sidan av honom finns det många andra himmelska buddhor,
som man kan be till.
Men det finns också de som av egen kraft blivit upplysta
och av medlidande avstått från moksha för att hjälpa andra att bli upplysta,
precis som Buddha själv gjorde.
En sådan kallas en bodhisattva.
Vem som helst kan bli frälst med hjälp av en bodhisattva.

Det förekommer också kinnliga bodhisattvor,
i Kina och Japan finns en mycket populär som kallas Kuan-yin (Kina)
eller Kwannon (Japan) och som för en västerlänning kan föra tanken till jungfru Maria
eftersom hon så starkt ger uttryck för medlidande med alla.

Vägar till nirvana:

självtuktens väg
den enskildes verksamhet ger befrielse
och denna väg liknar theravadabuddhismens
och den åttafaldiga vägen är central
med målet att utsläcka begäret.

trons väg
i tacksamhet tar man emot hjälp av en bodhisattva

Länder: Kina, Korea, Japan, Vietnam.

Vajrayana (lamaismen)
eller Diamantvägen.
Läran ses som en ädelsten och man använder sig av mekaniska medel såsom mantror (formler)
och mandalor, som är bilder med invecklade mönster, för att häva mayas slöja.
Land: Tibet

Zen-buddhism
zen är meditation och målet är att nå en intuitiv förståelse, satori, av tillvarons mening.
Två huvudvägar:

kampsporter
man blir ett med utövandet

koan
man använder sig av gåtor i form av paradoxer eller logiska motsägelser
för att befria sig från mayas slöja som det logiska tänkandets fängelse.
Lärjungen får en sådan gåta av mästaren och grubblar sedan över den kanske i många år.
Exempel: Hur låter det när man klappar i händerna med bara en hand?
Finner man ett logiskt svar visar det att man inget har förstått.
När sedan insikten väl är nådd är den inte möjlig att förmedla till dem som inte uppnått den
eftersom vårt språk är präglat av vårt tänkande och därför inte har ord och begrepp
för upplevelser som ligger "utanför" vårt tänkande.

Land: Japan

Grundläggande moralregler

För alla buddhister:

	inte döda
	inte stjäla
	inte ha sex utanför äktenskapet
	inte ljuga
	inte berusa sig (det förvärrar mayas slöja)

Dessutom gäller för munkar:

	helt avstå från sex
	inte äta efter klockan 12 på dagen
	inte vara med om dans, musik och teater
	inte använda parfymer och smycken
	inte ligga i sköna sängar
	inte äga pengar

Kvinnans ställning

Inte heller inom buddhismen kan man säga att kvinnan mätt med västerländska mått är likställd med mannen.
Buddha själv verkar ha varit ganska motvillig att erkänna kvinnliga munkordnar och uttryckte
stark misstro mot att kvinnor skulle få inflytande i trosfrågor.
När hans favoritlärjunge Ananda frågade honom varför svarade han:
"Elak, Ananda, är kvinnan, svartsjuk, Ananda, är kvinnan,
missunnsam, Ananda, är kvinnan, enfaldig, Ananda, är kvinnan".
(citat från Henri Arvons bok Buddhismen).
Idag spelar nunneordnar dessutom mindre roll än i historisk tid och inom theravadabuddhismen
anses inte nunnor kunna nå lika långt i insikt som munkar.
Inom mahayanabuddhismen däremot förekommer, som ovan nämnts, kvinnliga boddhisattvor,
som anses mycket viktiga. Kuan-yin/Kwannon visar stort medlidande med andra.

I alla världsreligioner är patriarkala strukturer mer eller mindre tydliga, perspektivet är genomgående manligt.
En berättelse inom buddhismen lyder så här:

Två munkar är ute och vandrar. De är mycket tystlåtna, vi påminner oss att rätt tal
bland annat innebär att inte tala i onödan. Så kommer de till en strid flod.
Där står en ung kvinna och ber om hjälp att komma över.
Den ene munken ignorerar hennes begäran och går själv över.
Den andra säger åt henne att hoppa upp på hans rygg och bär över henne.
På andra sidan floden sätter han ner henne och så vandrar munkarna vidare.
Efter många timmar säger den munk som ignorerade kvinnan till den andre:
"Hur kunde du bära över kvinnan"? Det dröjer länge innan han får ett svar.
När det kommer lyder det: "Jag bar henne bara över floden, du bär ännu på henne".

Tideräkning

Utgångspunkten är det år då Siddharta Gautama blev Buddha, alltså upplyst.
Enligt vår tideräkning anses detta ha skett 544/543 före vår tideräknings början.
Året är ett månår och delas in i tolv månader, sju månader har trettio dagar och fem tjugonio.
Den viktigaste månaden är den i vilken Siddharta Gautama anses ha fötts.
Åren är indelade i cykler på tolv, varje sådant år är uppkallat efter ett djur. Dessa djur är:
råttan, oxen, tigern, haren, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och grisen.
Varje djur anses manifestera särskilda egenskaper, och dessa kommer också att utmärka dem som föds dessa år.
Särskilt populärt är det att få ett barn under Drakens år.

Den kinesiska kalender rymmer årsfester, som alltså infaller olika i förhållande till vår kalender, eftersom månåret
går i otakt med solåret. Mest populär är den nyårsfest som infaller i februari.
Eftersom kineserna var de som uppfann fyrverkeripjäserna fylls himmelen då av ett sprakande mångfärgat sken.

Källor:

Henri Arvon, Buddhismen

Lättlästa översikter ger:

Catherine Hewitt, Buddhismen

Anita Ganeri, Vad vet du om buddhism

Världsreligioner i vardagen, Globalt och i Sverige, Bilda förlag.