Augustinus levde i tio år tillsammans med en älskarinna som han får en son med. Hans kristna mor Monnica accepterar dock inte detta liv och Augustinus lyder henne till slut och gifter sig med en flicka från en rik familj.
Han sörjer sin älskarinna men känner sig tvungen att foga sig i moderns vilja och anpassa sig till den offentliga moralen. Efter en tid skaffar han sig emellertid en ny älskarinna och för ett utsvävande liv.

En förändring sker då han omvänder sig till kristendomen. Han skriver den självutlämnande Bekännelser (Confessiones), där han redogör för sin ungdoms synder och lever sedan några år klosterliv i sin hemstad. Sedan accepterar han utnämnelsen till biskop i staden Hippo. Hans Bekännelser är litteraturhistoriens första självbekännelseskrift och således genregrundande. I genren ingår att bekänna synder, länge är dessa förknippade med det fysiska som till exempel sexualiteten.

410 inträffar en stor katastrof för dem som menar att romarriket utgör civilisationen. Det året intas och plundras Rom av västgoterna och kort därefter härjar vandalerna i Nordafrika. Det verkade för många som om jordens undergång var nära och att Gud straffade de ogudaktiga såsom han en gång straffat Israels barn. Under intryck av allt detta skriver Augustinus sin bok om Gudsstaten, i vilken han målar upp bilden av Guds rättvisa samhällsordning som en kontrast till det rådande förfallet.

Augustinus räknas som en av de så kallade kyrkofäderna och är kanske den som mest har påverkat utformningen av den medeltida kristendomen.

Tankar

Konsekvenser i synen på kroppsligheten och kvinnan efter Augustinus

Augustinus tankar kom att spela stor roll för den kristna världen under århundradena och fick genom reformatorerna en renässans. Trots att Augustinus menar i anslutning till den urkristna grunduppfattningen, att Gud har skapat såväl kropp som själ, kommer han, som framgått, att nedvärdera kroppen. Det tar sig bl. a. uttryck i hans uppfattning om den kroppsliga kärleken. Denna nedvärdering av kroppen och det materiella beror av den starka påverkan som nyplatonismen hade på Augustinus och en del av kristendomens kroppsfientlighet kan förklaras med hjälp av Augustinus uppfattning. Också Platons filosofi sätter mindre värde på den empiriska kunskapen, som erhålls med hjälp av kroppens fem sinnen framför det rena tänkandet. Det framgår till exempel av grottliknelsen.

Eftersom kvinnan under medeltiden kom att förknippas med kroppsligheten mer än mannen, hon ansågs mer styrd av sina känslor, medförde denna nedvärdering av det kroppsliga också en nedvärdering av kvinnan. Förebilden blev Jesu moder, jungfru Maria, som ansågs född utanför arvsynden, genom den obefläckade avlelsen. Tanken var att hon stod utanför kroppsligheten och därmed också var befriad från cupiditas. Idealet för många kvinnor blev också att viga sitt liv åt Jesus, genom att söka sig till nunnekloster.

En del av dessa placerades där av fäder, som inte hade råd med hemgiften och ändå ville ha sina döttrar i tryggt förvar. Men många sökte sig också dit av egen längtan i en kvinnofientlig värld. Det har varit en lång och svår väg för kvinnor i det kristna samhället genom historien att återerövra den tilltro och respekt för den egna kroppen, som verkar vara en logisk konsekvens av urkristendomens uppfattning att Gud skapat hela människan till sin avbild och inte bara hennes själ.

Det finns inom konsten och även vid sidan av den en dikotomisk, alltså tudelad, uppfattning av kvinnan. Antingen är hon madonnan eller horan. Det ena måste utesluta det andra. Och med hora menas att hon är kroppslig och njuter sin sexualitet. En motsvarande kategorisering av mannen finns inte. Man kan lätt förstå att dessa tankar kunde skapa problem inom äktenskapen. Styrdes samlivet av denna dikotomi, så förväntades inte kvinnan finna någon lust i samlaget och mannen inte heller möta hennes lust. Detta ledde till att många kvinnor tvingades förneka sin egen sexualitet och känna skuld inför sina känslor. På så sätt internaliserade de, dvs. gjorde det till sin egen omedvetna uppfattning, en manlig förtryckande och kontrollerande syn på kvinnans sexualitet, som rättfärdigades av kyrkan.